Etikettarkiv: Personlig utveckling

Vem packar din fallskärm?

Ibland kan det vara bra att fundera på vem man har nära och litar på. Verkligen litar på. I ett samtal jag hade idag kom det upp en härlig metafor som man kan använda sig av.

Tänk dig att du skall hoppa fallskärm. Du har aldrig gjort det och du skall be någon av dina vänner eller familj att packa din fallskärm. Vi förutsätter att den som skall göra det inte har någon som helst erfarenhet av det. Vem skulle du välja? Fundera på det en stund….

Jag kan säga att det händer spännande saker i mitt huvud när jag börjar fundera på det.

Är personlig utveckling viktig?

Ja är den det?

Något som slår mig allt oftare är att det finns så många människor som inte är intresserade av personlig utveckling. Jag har börjat att fråga sådana personer varför? Och får många likartade svar. Jag har inte tid, Nä det där är bara mambo jambo, Man är den man är och det är det man får jobba med, Jag är nöjd med den jag är och min personliga favorit som jag fick häromdagen. Det är så jobbigt ?

En av mina bästa vänner sa för en tid sedan att: – Sverige är ett u-land vad det gäller personlig utveckling. Jag är benägen att hålla med om det. Frågan som då kommer i mitt huvud är, varför är det så? Eller är det så? Min lilla personliga enkät bekräftar egentligen det påståendet även om urvalet kanske är allt för litet för att dra några stora växlar på det. Om man tittar på andra områden som tex. teknik eller datorer så går den utvecklingen med en rasande fart. Man går och köper en teknisk liten fräck sak och vips 3 månader senare så har det kommit en ännu bättre version eller kanske till och med flera olika nya förbättrade produkter. Förändras vi människor i samma takt? Nä, såklart inte. Problemet är att vi inte i vissa fall förändras alls. I en värld av ständig förändring så är det otroligt viktigt att man själv är flyfotad och öppen för att förändra sig.

  • Min egna erfarenhet är att mitt ständiga arbete med att utveckla mig själv har gjort att jag idag
  • Mår mycket bättre både fysiskt och metalt
  • Tar motgångar på ett kreativt sätt
  • Förverkligar mina drömmar så jag kan drömma nya
  • Hanterar stress mer produktivt
  • Kan hjälpa andra
  • Är motiverad och målfokuserad
  • Har en bättre förståelse och tolerans med andra

Detta är bara några av dom fördelar som jag har fått genom att medvetet jobba med min egen personliga utveckling. Jag är inte på något sätt färdig och det finns massor med saker som jag kan utveckla men det är en kreativ process som är i ständig rörelse.  Visst det är inte alltid utan problem och definitivt jobbigt i vissa stunder. jag är en teknikpryl helt enkelt och om 3 månader så finns det en ännu bättre version av mig 🙂

Jag är jättenyfiken på att höra vad du som läser tycker i detta ämnet, är vi ett U-land i personlig utveckling eller har jag frågat fel personer? Är det viktigt att utvecklas? Är det viktig eller rent av kul att förverkliga sina drömmar?

Klicka på kommentar under rubriken och tyck till.

Ha det gott

Peter

Prestationsångest!

Tänk… jag lovade mig själv när jag började blogga att jag bara skulle skriva för att jag tycker om att skriva. Jag skulle skriva när andan föll på och det skulle minsann inte censureras allt som jag kände för skulle ut i bloggen. Ja med viss begränsning 🙂 vad har då hänt senaste månaden? Jo jag har börjat tveka i mitt bloggande, en tanke om att nu skall jag skriva om det här byttes snabbt mot en tanke om att nja, det är kanske inte så intressant? Eller vem vill läsa om det? osv. Det blev en prestation helt enkelt och ångest kom som ett brev på posten.

Vad är det då som ger oss prestationsångest? Vad är det egentligen? Äger den någon rätt att finnas överhuvudtaget?

Här kommer min subjektiva analys av en onödig känsla

Egentligen är det en rädsla för att misslyckas. Man bedömer utgången av ett resultat utifrån en prestation som man inte ännu har gjort. Vilket om man tittar lite nyktert på det är ganska korkat eller hur? Sedan har vi det där med att misslyckas… jag har varit inne på det förut här i bloggen, och det verkar vara ett återkommande tema för mig. Rädsla att misslyckas ! Är det så farligt? Jag studerar flitigt människor i min omgivning och jag kan säga att min spaning är att de människor som inte är rädda för att det skall bli lite galet eller inte så som det var tänkt är mer drivna och lyckliga än vi andra som väljer att inte göra någonting eftersom det kan bli fel.

Om man skall tydliggöra det hela ännu mer så tänk dig ett lejon. Hungern börjar pocka på uppmärksamheten och det springer förbi en flock med zebror. Tänk dig då att lejonet har in dialog med sig själv som går ungefär så här

– Mums där kommer ju middagsmaten

– Men tänk om jag springer iväg och missar?

– Tänk om zebran tvärnitar och fintar mig?

– Jag kanske ramlar när jag springer fort och svänger?

– Nä, det får nog vara. Det kanske inte är så dumt att äta gräs ändå?

Om man nu kunde lyssna på en inre dialog som ett lejon har så tror jag att det skulle vara så här ungefär:

– Hunger

– Ah! Mat

– Springa

Intelligens och inre dialoger är inte alltid något att föredra. Handling utifrån reaktion är klart underskattat. 🙂

Så vad kan man säga om prestationsångest? Jo det är i grund och botten en rädsla. Rädslor är något som vi behöver ha för vår egen överlevnad, klättrar man i berg så är man försiktigt för man är rädd för att ramla ner, och det är bra att man är rädd för det. Att skriva ett inlägg i en blogg är faktiskt inte något som man behöver vara rädd för. Det finns massor med olika situationer i livet där rädslan för att misslyckas faktiskt hindrar oss från att lyckas.

Vilka onödiga rädslor hindrar dig i ditt dagliga liv? 🙂

Peter

Ursäkt i en inre dialog

En fortsättning på mitt förra inlägg om Den inre dialogen

Jag har på senare tid börjat vara mer vaksam på mina ursäkter, då menar jag inte att man gör något dumt och ber om ursäkt, utan vad jag gömmer mig bakom för ursäkter.Ursäkt i den inre dialogen Vad är det för saker som jag inte gör eller undviker för att det är obekvämt ? Som till exempel häromdagen regnade det ganska häftigt och det var dags att gå ut på ett löp pass. Oj, vad jag hittade på saker att göra för att slippa ta mig ut i regnet och kylan för att ta ett varv. Jag kände efter om jag inte hade lite ont i mina knän ändå, dom har ju strulat lite, kanske är det bättre att vänta tills jag har köpt nya löparskor. Jag höll på ganska länge tills jag ändrade mitt sätt att tänka. Det är faktiskt så att jag mår bättre när jag springer. Det rensar hjärnan, man får friskluft, blir pigg i kroppen och en massa andra positiva saker. Man kan säga att jag lade mina ursäkter år sidan och bara gjorde det. Gissa om det kändes skönt efter det.

Hela den processen fick mig att börja fundera på hur många gånger jag faktiskt undviker saker för att det är lite obekvämt och hittar på en massa ursäkter. Hur vanligt är det inte att vi alla gör det, och är vi ens medvetna om att vi gör det? Nä, jag tror inte det. Det blir som ett inlärt beteende något som man bara gör utan att tänka på det. Ungefär som att cykla, man bara gör det. Att göra saker med autopilot tror jag kan vara bra i många fall men jag tror också att det ställer till det för oss i större grad. Varför? Jo jag skall ta ett exempel från min egna dialog.

Jag har länge funderat på att skriva en bok om Resan till framgång som man kan läsa här på bloggen. Tanken som jag har haft är att jag på det sättet kan lägga in lite övningar och ge exempel. Helt enkelt skriva lite bredare för att skapa en bättre förståelse för tankesättet som jag tror stenhårt på. Till saken hör ju då att jag har aldrig skrivit någon bok och har ingen aning om hur man strukturerar upp det.

Så här kan min dialog låta:

– Om jag skulle skriva en bok om Resan till framgång?

– Men du kan väl inte skriva en bok? (ursäkt)

– Nä det är klart! det är ju svårt att göra det (ursäkt hur kan jag veta det när jag aldrig har gjort det?)

– Sedan tar det ju jättelång tid (ursäkt hur vet jag det?)

– Det är ju jättesvårt att få en bok publicerad (ursäkt, det kanske det är? Men jag vet ju inte och det skall inte hindra mig man kan ju trycka den själv)

Jag tror att ni fattar själva dialogen som pågår inne i skallen. Det som är intressant är många av mina ursäkter är inte ens mina egna. När jag började titta på det så insåg jag att det är stor påverkan från andra människor, det är alltså inte ens mina egna sanningar som jag använder som ursäkter för att inte göra något, i detta fallet skriva en bok. Det blir ju ganska uppenbart för mig själv att mina ursäkter för att inte börja skriva är ganska vaga.  Hur ser det ut för dig? Vad har du för ursäkter som inte håller om man skärskådar dom?

Nä, nu har jag inte tid att blogga mer jag har ju en bok att skriva 🙂

Ha det bäst

Peter

När ger du upp?

Jag satt i lördags och tittade på Sverige mot Ungern precis som större delan av svenska befolkningen. 1-2 med 93,08 på matchuret på  matchens sistaNär ger du upp?spark, eller mage är väl mer riktigt. Zlatan är hjälte som sig bör. Fantastiskt! Vem trodde det bara en med en halvminut kvar att spel? Undrar hur många som lämnat sina apparater och gick och mumlade ord som inte lämpar sig i skrift. För faktum är, hade Sverige spelat oavgjort hade det med all sannolikhet varit kört.

Vad som då slog mig efter att jag lugnat ned mig i mina glädje yttringar var. När ger man upp? Och varför? Hur många människor i världen genom åren har gett upp en halvminut från succe? Eller kanske sekunder från sitt mål? Frågan är högaktuell för mig dag.

Det är alltid för tidigt att ge upp läste jag någnstans för ett par år sedan. Visst är det så, på något sätt så köper jag det resonemanget. Jag tror att i många fall handlar det om hur mycket man brinner för upppgiften. Är man grundad i vad man vill så ger man aldrig upp. Man kan ge upp ett försök, eller ett tillfälle men man ger aldrig upp sin uppgift. Går det inte ? Då backar man tillbaka och prövar ett annat sätt tills man har lyckats. Det faller under paritetet ”det finns inga misslyckanden bara feedback”

Visst finns det tillfällen och människor som med all rätt har gett upp efter att de har testat allt. Det finns yttre omständigheter som gör att vare sig man vill eller ej så är det kört. Det som är intressant är, att dom tillfällena är ändå i minoritet jämfört med de gånger då den vita flaggan viftas i förtid. En bra fråga att ställa till sig själv när man ger upp något är: -Hur viktigt var det för mig? Min erfarenhet är att ofta blir svaret att det var inte avgörande därför var det på något sätt okej att ge upp.

Något att ta med sig och fundera på.

När ger du upp?

Varma hälsningar

Peter

Avstämning av mål 2009 kvartal 2

Bättre sent än aldrig

Jag skrev detta inlägget i början på juli åkte på semester och glömde bort att lägga upp det. Så här kommer avstämning på mina mål första halvåret.Avstämmning av mål 2009 kvartal 2

Sex månader har passerat och jag har i stort sett uppnått alla mina mål redan. Det är några som är kvar och då mest beroende på att saker har förändrats och de är inte säkert att jag ens kommer att försöka att nå dom målen. Du kan klicka här för att se vad som är klart och vad som är kvar.

Det är helt klart så, att sätta upp klara och tydliga mål för vad man vill är mycket kraftfullt. jag är förvånad över hur lätt jag ändå lyckades med det jag föresatt mig. Visst har det varit en del tandgnissel på resans gång men förhållandevis väldigt lite. Om man då lägger till att jag har uppnått en hel del som jag inte ens målsatt i början av året men som jag har landat så känns inte de bekymmer som fanns på resan speciellt stora så här i efterhand.

Nu sitter jag här och funderar över vilka nya mål jag skall sätta för resten av året. Helt klart skall jag sträcka mig lite längre så det blir lite jobbigare för mig under hösten. Jag har dessutom nya resultat i livet som har gett mig andra mål än de som jag satte upp i början på året. Nya kontakter med nya människor ger andra infall. Eftersom jag nu har mål tillsammans med andra kommer jag troligen inte att lägga upp alla mina nya mål för resten av året då vi är fler om dom.

Lite kommentarer per kategori

Karriär och arbete

De enda mål som jag inte riktigt har nått upp till är i denna kategorin. Varför? ja, för det första har målen inte varit satta med någon större vetskap och precision mer ett finger i luften med en önskan utan att jag stämt av verkligheten tillräckligt. Jag är igång med coaching och det går bra men har medvetet inte kört 100% då jag även har fått andra intressanta saker som kommit i min väg.

Personligutveckling

Här kan man lära sig en sak som är viktig med mål, det måste gå att mäta dom… Visst min panikångest är mer eller mindre borta men det är svårt att mäta det. Jag söker inte längre efter att föreläsa det är också en sak som har fallit bort, jag trodde att det var det jag ville men har inte längre någon önskan att göra det. Jag trivs mycket bättre i samtalet med människor eller mindre grupper där man kan påverka i återkommande möten. Som jag nämnde ovan så har coachingen inte slgit så väl ut som jag gissade att den skulle göra.

Träning/hälsa

Min löpning har varit fantastisk denna vår och sommar, jag har slagit mina mål med hästlängder och är med mina mått otroligt snabb. En avgörande förändring som jag gjorde för att nå min mål här var att jag höjde ribban ännu mer. Jag sänkte mitt mål med 2 minuter till. Helt plötsligt så var det inte okej att ligga på 40:30 när jag skulle ner till 38. Detta är ett område som jag har använt för att träna målbilder av den enkla anledningen att det är så lätt att mäta. Jag kommer till hösten att använda mig av detta i andra sammanhang för att nå fantastiska resultat.

Ekonomi

Jag har nått mitt mål och jag känner att det är allt för mesigt. 🙂 Det kommer jag att jobba mycket hårdare på till hösten.

Relationer

Mycket på grund av de sammanhang som jag sökt under året är mina mål med att fördubbla mina outlook kontakter mer än väl fyllda.

Sammanfattning

Ja, vad kan då säga om det här med målen. Jo det är mycket kraftfullt att skriva ned sina mål och stämma av. På något sätt så sker en undermedveten bearbetning av målen hela tiden. Ungefär som att ha en inbyggd kompass. det är lättare att tacka både jag och nej till erbjudanden som kommer eftersom man snabbt kan stämma av om det ligger i linje med vad man vill åstadkomma eller inte. Målen har också en tendens att förändra sig, men jag tror att det är enbart av godo. Det är alltid bättre att börja gå även om man får ändra sin väg på resans gång. än att inte gå alls.

Ha det bäst! och sätt upp mål för den framtiden du vill se. 🙂

Vilket väder vi har…

I dessa tider slår det mig hur mycket vi pratar om väder. Jag vet inte hur många gånger denna sommaren som jag har hört hur människor kommenterar vädret.rain Jag kan ha en viss förståelse för det, om man bor på västkusten och tycker om sol så har det inte varit mycket att hurra för senaste 5veckorna det kan jag helt klart hålla med om. Vad jag inte kan förstå är hur man kan lägga ned så mycket tid på att diskutera huruvida solen skall skina imorgon, nästa vecka eller nästa månad. Ondgöra sig över vilken dålig sommar det är, hur bra sommaren år bla, bla var.

Allting bara är skrev jag om i vintras, om att bara konstatera saker och gå vidare. Så är det med väder, vi kan inte påverka det låt det inte påverka oss och då menar jag mentalt. Visst kan jag också tycka att den mängden moln och regn som vi har sett senaste tiden mer än väl borde räcka för hela sommaren. Jag älskar solen och vill att den skall lysa betydligt mer än vad den gör. Att därifrån gå till att diskutera väder i evigheter hjälper ju inte ett skit. Eller hur?

En liten tanke som man kan ta med sig är att om man nu hänger upp sig på hur vädret är och som i vissa fall till och med blir deppig för att det är så dåligt väder, vad finns det då för andra saker i ens liv som man inte kan påverka men som man hänger upp sig på och deppar över?

Nu har jag klagat färdigt och tänker inte prata eller skriva mer om väder.

Acceptera det du inte kan påverka. Jobba på det som du har makt att påverka själv.

Regniga häslningar

Peter

Resan till framgång – Summering

Ja, då har jag kommit till slutet på en serie som jag startade för någon månad sedan. Om man använder sig av den här serien som analys av just den här resan till framgång - summeringserien (hängde du med) Så har jag nu fått ett resultat och det är dags för en summering för mig själv om inget annat. Min ambition när jag startade var att skriva ett inlägg i veckan vilket jag inte klarade av att göra. Mitt liv rullade på i en otrolig fart här i maj och jag fick massor med fantastiska resultat och uppfyllda mål, vilket dock tvingade mig att skriva mer sällan än jag hade tänkt.

Jag fick ett samtal för ett tag sedan där en gammal kompis som följde serien började fråga massa saker och ville ha mer input. Det är klart att om man har läst och följt med så har det kanske skapat en del frågor och funderingar, och det var ju det som var meningen med att skriva den. Sedan spelar det ingen roll hur mycket man skriver det kommer ända att finnas någon som saknar en del eller saker (vilket min kompis gjorde). Vad jag är nyfiken på är om det någon av er därute som läst och följt det jag skrivet. Ge mig feedback på om det varit bra eller dåligt, för mycket eller för lite. Tycker du att jag skall börja virka istället för att skriva blogg så låt mig få veta det också. I annant fall så önskar jag er alla lycka till ! nu kommer det att bli vanliga blogginlägg ett tag framöver. Troligen i samma anda som den här serien eftersom det är så spännande med människor, mål, utveckling, drömmar, prestationer osv.

Ha det bäst

Peter

Tidigare inlägg i denna serien

  1. Inledning
  2. Värderingar
  3. Mål
  4. Tro
  5. Attityd
  6. Handling
  7. Resultat
  8. Summering

Resan till framgång – Handling

”I natt smidde jag tusen planer, idag gjorde jag som vanligt”Resan till framgång – Handling

Om du har hängt med och gjort ett jobb i Resan till framgång så har nu tiden kommit till att faktiskt gå ut i världen och göra något av allt det som är målsatt och planerat. Detta är den del som jag oftast möter på motstånd när jag bla. jobbar som coach. Att faktiskt börja sätta sina planer i verk. Det brukar komma en massa ursäkter som säkert på något plan finner sin riktighet men som oftast är är anledningar att INTE gå ut och börja göra en massa saker som man bestämt sig för att göra. Varför? Ja jag tror att det är så att det är många gånger väldigt obekvämt att faktiskt ta tag i sina drömmar. Pain or pleasure vad väljer du? Har du ett val kommer du alltid att välja plesure. Det är här det geniala kommer in, att våga ta lite obehag och hårt jobb för att nå sitt mål kommer att lösa sig tusenfalt på lång sikt.

Det fanns en tid när jag satt och funderade ut en hel del bra saker som jag skulle göra men som jag aldrig genomförde för att… Just det, det var ju jobbigt. Det som jag oftast hade problem med var att det skulle vara så mycket och så stort hela tiden. Jag orkade inte med mina egna planer. Framför allt så skulle allt göras genast, istället för att beta av det bit för bit. Med den lärdomen har jag idag en mycket mer ”sansad” men fokuserad inriktning på mina mål. Min målsättning är att jag skall göra något varje dag, ibland blir det mycket ibland blir det mindre. Det finns tillfällen när det inte blir någonting alls, och det viktiga med det är att det är helt okej så länge jag känner att jag har fokus på målet.

Känner du igen dig? Eller är du en person som ränner omkring och gör en massa saker hela tiden, utan att få något gjort? I så fall titta på dina mål varje dag och fråga dig, -vad kan jag göra idag för att ta mig närmare mitt mål? Vi är alla olika och vi behöver olika strategier för att nå våra mål och bli framgångsrika. Har du fokus på ditt mål kommer det hela att lösa sig på bästa sättet för dig, det är jag helt säker på. Det är när man är tveksam som man får tveksamma resultat.

Om man nu tycker att man har ett mål klart för sig men ändå inte gör något eller fastnar i planering osv. Då skall man ta en funderare på om det verkligen är det man vill göra. Är du helt övertygad om att det är det du vill?

Men hur gör man rent praktiskt? Ja, ett ganska enkelt knep är att titta på andra som har gjort det du vill göra. Vad gör de? Du kanske skall försöka boka en lunch och prata med personen. Men det kan man väl inte göra? Varför inte? Jag blev uppring av en helt främmande kille för ett tag sedan som undrade om han kunde få bjuda mig på lunch. Efter att jag frågat varför och fått klart för mig att han ville höra hur jag hade gjort för att uppnå ett visst resultat som han också ville göra, kan jag lova er att jag blev väldigt smickrad över att blir tillfrågad. Det kommer merparten av de som blir tillfrågade också att bli det lovar jag.

Det finns en stor kraft i att ta andra människor till hjälp, som jag var inne på tidigare i avsnittet om mål så finns det en stor kraft i att tala om för andra vad man skall göra för att sätta en yttre press på sig. Kan man hitta personer som har likartade intressen är det ännu bättre då kan man ”peppa” varandra. Försök att hitta dina ”triggers” vad får dig att vilja ta det där extra steget? När brinner du och vad gör du då? Försök hitta den känslan i det du skall göra, för det är det du behöver när du skall gå ut och göra saker, för det är i handlingen som du fysiskt bygger din framtid. Se dina framtida mål som ett vackert hus som du skall bygga. Nu har vi projekterat huset, vi har gjort en ritning, materialet är beställt. Det är dags att ta fram hammaren och börja spika. 🙂

”Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid”

Tidigare inlägg i denna serien

  1. Inledning
  2. Värderingar
  3. Mål
  4. Tro
  5. Attityd
  6. Handling
  7. Resultat
  8. Summering

Resan till framgång – Attityd

Attityd  avser inom psykologi en persons medvetna eller omedvetna, öppet visade eller dolda, kognitiva eller emotionella, inställning till något. Till skillnad Resan till framgång - Attitydfrån exempelvis personlighet antas attityder vanligen i mycket stor utsträckning vara produkter av inlärning eller bygga på tidigare erfarenheter vilket också gör dem mer öppna för förändring. 

Det är min absolut största övertygelse att man kan bestämma vad man vill ha för attityd till saker och ting. värderingar, mål och tro som vi har gått igenom grundar din attityd. Vad är då attityd egentligen? Jag skulle vilja kalla det för tillstånd för det ger en bättre bild av vad det är som händer. Ett tillstånd är en känsla som man har. T.ex. Glad, ledsen, arg, lugn, peppad, irriterad etc. I idrottsvärlden är det utan undantag nödvändigt att ha rätt attityd eller tillstånd när man skall prestera. Titta på en längdhoppare innan de börjar springa mot plankan. Vad gör dom? Slår sig på låren, skriker till slår sig i ansiktet osv. Varför då? Jo för de vill sätta sig i ett tillstånd där de kan prestera på topp. Alltså de väljer sitt tillstånd eller attityd och de gör det för att det inte passar så bra att vara lugn och harmonisk när man skall försöka hoppa så långt som det bara går. 

Det är ju samma sak i vardagslivet, på arbete, i klubben, med vänner ja överallt. Det gäller att ha rätt attityd. Man behöver ha olika attityd för olika tillfällen. Jag har många gånger hört speciellt mammor säga till sina barn som t.ex. gråter och vill ha godis. – Med den attityden kommer du inte långt. Det behöver inte vara fel på attityden i sig men den fungerar inte i den situationen. Kanske skulle den vara helt rätt i en annan situation eller med en annan mamma. Vill man ha godis av mamma behöver man kunna läsa av på vilket sätt man skulle kunna få lite godis med sig hem. Vilket tillstånd fungerar. På samma sätt är det för oss alla i allt vi gör, det gäller att skapa sig rätt attityd för den situationen man är i och beroende på vilket resultat man önskar. 

Jag hade för ett tag sedan ett intressant samtal med en vän som hävdade att är man glad så är man glad och är man ledsen så är man ledsen. Jag som är av en annan uppfattning protesterade å de vildaste. Man kan med träning välja vilken attityd eller tillstånd man befinner sig i. Man bör träna sig på att byta tillstånd beroende på vilket situation och vad som krävs för att uppnå det som man önskar. Jag har under våren utbildat mig inom NLP och jag måste säga att jag är förvånad över hur lätt man kan påverka sig själv och byta tillstånd/attityd. Det finns många praktiska övningar som ger snabba resultat, och bara vetskapen om att man lätt kan förändra sin inställning så att den passar i en situation är en stark känsla. 

Så tänk på hur du uppfattas, sitter du på anställningsintervju, sträck på dig ut med bröstet och visa med din attityd och utstrålning att du är den enda som är värd att satsas på. I kommunikation med människor är 7%  ord 38% rösten och hela 55% vad du gör med din kropp !!! 55% !!! Man kan säga att det är otroligt viktigt vad du sänder för budskap med din kropp. Din attityd är alltså vad du säger, hur du säger det, hur du ser ut. 

Nu är det så här att man behöver inte tänka på det så mycket om man är klar över vad man vill och vart man skall. Då brukar man naturligt ha alla de sakerna på rätt plats. Men om man är osäker kan det vara bra att ta med sig tipsen om att vara vaksam på sin attityd. 

 

Tidigare inlägg i denna serien

  1. Inledning
  2. Värderingar
  3. Mål 
  4. Tro 
  5. Attityd
  6. Handling
  7. Feedback
  8. Resultat
  9. Summering