Etikettarkiv: peronslig utveckling

2 är mer än 1 jag lovar!

Jag kan aldrig sluta förundras över att en del människor aldrig kan sluta prata. Det babblas i ett fasligt tempo om ditt och datt och det är inte så att man stämmer av joggingom mottagaren är mentalt närvarande, nej prata, prata, prata. Detta hände mig i morse när jag var ute och joggade. Jag sprang bokstavligen på en liten tant som backade ut från sitt garage. Nu låter detta kanske dramatiskt, men med tanke på att jag är fantastiskt otränad just nu och att tanten var 175 år så gick det inte fortare för någon av oss än att jag bumbade på bilen lite lätt.  

Jag stannade till lite förvånat över att bilen kom från ingenstans, och gjorde mig beredd att på nytt inta överljudhastighet. Då kliver tanten ut ur bilen och skäller ut mig efter noter, när hon efter säkert 5 minuter hämtade andan passade jag på att tala om för henne att jag omöjligen kunde se henne därifrån jag kom. Döm om min förvåning när hennes paus blev förlängd med ytterligare ett par sekunder medan hon noga studerade var jag kom ifrån och om det kunde finnas någon sanning i det jag sa. tydligen måste hon ha godkänt mig som en sanningens man när hon gick från att skälla till att fråga mig 43 gånger om jag var skadad, det var så dags då. Sedan fick jag veta allt om hennes 3 barn och deras 7 barn att hennes man minnsan jobbade fast han vara 82 år och att en av hennes söner också var en vältränad man som jag (för det är jag ju) och hade varit med i svenska mästerskapen i trikaton?! (tro hon menade triatlon) och vi kanske kunde spela ihop, jag och hennes son då. Här hängde jag inte heller med så det är lugnt om du är förvirrad. 

Den sista biten av min joggingtur gick lugnt och städat och i morgon kommer jag nog ha träningsvärk på ett annorlunda ställe för att ha joggat. 

Vad jag menar med 2 är mer än 1 är att vi har 2 öron men bara 1 mun. Vissa överkompenserar detta lite väl mycket, kanske var det så att hon inte hörde så bra vad vet jag hon gav mig i alla fall ett skönt minne som jag faktiskt sitter och ler åt ännu. 

Och du tanten no hard feelings 🙂 

Peter