Etikettarkiv: misslyckande

Ge mig en manual!

När man som jag lever med personlig utveckling och  träffar massor med folk som är på samma plan, så blir man ibland lite trött på att alltid leva i frågan. Det är jätte viktigt att ställa frågan tillbaka till en person för att få igång en tankeverksamhet. Det har hjälpt/hjälper mig otroligt mycket. Mitt problem är bara det att det känns som jag ständigt uppfinner hjulet. Jag skall komma på mitt sätt att göra massa saker, hur skulle du göra Peter?  ”Trial and error” Vilket ibland är lite tröttsamt.

Ibland skulle det vara skönt om man hade en guru som man fick en manual av.

  1. Gör så
  2. Gör si
  3. Förbered jadijadi
  4. Ring på din telefon
  5. Träffa person så och så

Är du med på vad jag snackar om? Eller är du förvirrad? 🙂

Vad jag pratar om är tex. om man har fått för sig att tjäna pengar på någon idé, kan vara gammal eller ny spelar ingen roll. Så skulle jag ibland vilja ha en manual på hur man skall gå till väga, inte för att jag inte kan lista ut det mesta, men det tar sådan tid. Inom NLP pratar man mycket om att modellera framgångsrika personer vilket jag tycker är ett otroligt kraftfullt verktyg. Träffa och prata med människor som har lyckats inom något som själv vill lyckas med är otroligt spännande och lärorikt. Det är utvecklande på flera plan. Att man sedan går till handling utifrån det man lärt sig är väldigt tillfredsställande.

Finns det en manual för livet?

Nja, det finns mycket historia att luta sig tillbaka på och det finns riktlinjer som man kan använda sig av. Eftersom saker och ting förändras hela tiden skulle det nog vara svårt att skriva en manual. Den skulle vara i behov av uppdateringar var och varannan timme. men visst skulle det vara skönt att ha en manual där man visste att lägger jag bara ned X tid så får jag Y resultat.

Nä, det är nog bra som det är ändå, det är bara min egen tillfälliga frustration som jag ger utlopp för i detta blogginlägg. Ingen djupare insikter idag utan bara ren och skär frustration. 🙂

Är det någon som har en manual för hur man gör en miljon på 3 månader enligt ovan nämnd koncept så är ni välkomna att dela med er. 🙂

Prestationsångest!

Tänk… jag lovade mig själv när jag började blogga att jag bara skulle skriva för att jag tycker om att skriva. Jag skulle skriva när andan föll på och det skulle minsann inte censureras allt som jag kände för skulle ut i bloggen. Ja med viss begränsning 🙂 vad har då hänt senaste månaden? Jo jag har börjat tveka i mitt bloggande, en tanke om att nu skall jag skriva om det här byttes snabbt mot en tanke om att nja, det är kanske inte så intressant? Eller vem vill läsa om det? osv. Det blev en prestation helt enkelt och ångest kom som ett brev på posten.

Vad är det då som ger oss prestationsångest? Vad är det egentligen? Äger den någon rätt att finnas överhuvudtaget?

Här kommer min subjektiva analys av en onödig känsla

Egentligen är det en rädsla för att misslyckas. Man bedömer utgången av ett resultat utifrån en prestation som man inte ännu har gjort. Vilket om man tittar lite nyktert på det är ganska korkat eller hur? Sedan har vi det där med att misslyckas… jag har varit inne på det förut här i bloggen, och det verkar vara ett återkommande tema för mig. Rädsla att misslyckas ! Är det så farligt? Jag studerar flitigt människor i min omgivning och jag kan säga att min spaning är att de människor som inte är rädda för att det skall bli lite galet eller inte så som det var tänkt är mer drivna och lyckliga än vi andra som väljer att inte göra någonting eftersom det kan bli fel.

Om man skall tydliggöra det hela ännu mer så tänk dig ett lejon. Hungern börjar pocka på uppmärksamheten och det springer förbi en flock med zebror. Tänk dig då att lejonet har in dialog med sig själv som går ungefär så här

– Mums där kommer ju middagsmaten

– Men tänk om jag springer iväg och missar?

– Tänk om zebran tvärnitar och fintar mig?

– Jag kanske ramlar när jag springer fort och svänger?

– Nä, det får nog vara. Det kanske inte är så dumt att äta gräs ändå?

Om man nu kunde lyssna på en inre dialog som ett lejon har så tror jag att det skulle vara så här ungefär:

– Hunger

– Ah! Mat

– Springa

Intelligens och inre dialoger är inte alltid något att föredra. Handling utifrån reaktion är klart underskattat. 🙂

Så vad kan man säga om prestationsångest? Jo det är i grund och botten en rädsla. Rädslor är något som vi behöver ha för vår egen överlevnad, klättrar man i berg så är man försiktigt för man är rädd för att ramla ner, och det är bra att man är rädd för det. Att skriva ett inlägg i en blogg är faktiskt inte något som man behöver vara rädd för. Det finns massor med olika situationer i livet där rädslan för att misslyckas faktiskt hindrar oss från att lyckas.

Vilka onödiga rädslor hindrar dig i ditt dagliga liv? 🙂

Peter

När ger du upp?

Jag satt i lördags och tittade på Sverige mot Ungern precis som större delan av svenska befolkningen. 1-2 med 93,08 på matchuret på  matchens sistaNär ger du upp?spark, eller mage är väl mer riktigt. Zlatan är hjälte som sig bör. Fantastiskt! Vem trodde det bara en med en halvminut kvar att spel? Undrar hur många som lämnat sina apparater och gick och mumlade ord som inte lämpar sig i skrift. För faktum är, hade Sverige spelat oavgjort hade det med all sannolikhet varit kört.

Vad som då slog mig efter att jag lugnat ned mig i mina glädje yttringar var. När ger man upp? Och varför? Hur många människor i världen genom åren har gett upp en halvminut från succe? Eller kanske sekunder från sitt mål? Frågan är högaktuell för mig dag.

Det är alltid för tidigt att ge upp läste jag någnstans för ett par år sedan. Visst är det så, på något sätt så köper jag det resonemanget. Jag tror att i många fall handlar det om hur mycket man brinner för upppgiften. Är man grundad i vad man vill så ger man aldrig upp. Man kan ge upp ett försök, eller ett tillfälle men man ger aldrig upp sin uppgift. Går det inte ? Då backar man tillbaka och prövar ett annat sätt tills man har lyckats. Det faller under paritetet ”det finns inga misslyckanden bara feedback”

Visst finns det tillfällen och människor som med all rätt har gett upp efter att de har testat allt. Det finns yttre omständigheter som gör att vare sig man vill eller ej så är det kört. Det som är intressant är, att dom tillfällena är ändå i minoritet jämfört med de gånger då den vita flaggan viftas i förtid. En bra fråga att ställa till sig själv när man ger upp något är: -Hur viktigt var det för mig? Min erfarenhet är att ofta blir svaret att det var inte avgörande därför var det på något sätt okej att ge upp.

Något att ta med sig och fundera på.

När ger du upp?

Varma hälsningar

Peter

Allt har gått åt skogen, hurra!

När man håller på med personlig utveckling och framför allt när man har det som ett intresse som jag har, så taseger-nyckelr man ofta in massa intryck från allt man kommer över i ämnet,man läser böcker, surfar på nätet, tittar på filmer ja listan kan göras lång. Vad man inte alltid tänker på är om det händer något? Utvecklas jag? Eller konsumerar jag bara i jakten på det ultimata tipset? Utvecklar jag andra? Händer det något? 

I dag blev det väldigt uppenbart för mig att det faktiskt händer något, jag har utvecklats  hurra för mig!  🙂 

Sedan en tid tillbaka är jag arbetslös men jag har under 20 års tid arbetat som chef i olika led allt från topp till mellannivå. Den erfarenheten och kunskapen har skapat mitt stora intresse för människor, ledarskap och perosnlig utveckling. Under min tid som arbetslös började jag fundera om jag inte skulle kunna använda all den kunskapen och mitt intresse och göra något nytt. Kanske skall starta något eget bli coach stödja andra chefer i deras vardag. Sagt och gjort med stor entusiasm började jag röja runt för att komma igång, jag menar hur svårt kan det vara? 

Nu sitter jag här idag och har denna vecka mottagit det ena negativa resultatet efter det andra och häromdagen när mitt sista halmstrå gled mig ur händerna var jag riktigt låg. MEN något har hänt! Jag har inte tragglat vad som har gått fel, jag har inte försökt hitta orsaker utanför min kontroll, jag har bara konstaterat att så är det. Inte på något hurtigt sätt som ”foten i kläm jaja men” utan med en viss nedstämdhet konstaterat. 

Vad som glädjer mig i min nyupptäckta utveckling är att jag har kommit på mig själv med att fundera på vad jag kan göra nu för att nå mina mål. Tidigare hade jag haft en plan B som jag tagit fram och gjort något annat men nu har jag inte en enda gång funderat på att göra något annat. Jag skall må mina mål, får bara attackera dem från något annat håll, vilket vet jag inte idag? Men det kommer jag på. 

Vad vill jag ha sagt med det här då? Jo, det lönar sig att försöka förändra sitt sätt att tänka, det sker lite bit för bit och en vacker dag upptäcker man ett nytt önskat beteende. 🙂 

Önskar er alla en kanon dag!

Peter

Feedback eller misslyckande

vintervagJag har länge brottats med en rädsla för att misslyckas, så länge jag kan minnas så har jag sett på misslyckanden som något fruktansvärt. Problemet med det synsättet är att jag undvikit att göra saker för att jag inte vill göra fel, och då uppfatta det som ett misslyckande.

Sedan en tid tillbaka har jag börjat titta på vad det innebär egentligen? vad innebär det att misslyckas? Är man en sämre människa då? Och för vem är man det? Är det vad andra tycker som är problemet? Om man då tittar på ordet eller betydelsen av att misslyckas motsatsen till det är ju att lyckas eller hur? Ta ett barn som försöker lära sig att gå. Det är många misslyckanden innan dom första stapplande stegen tas och barnet har lyckats.

Om man då byter ut ordet misslyckas mot feedback så händer något i hjärnan i alla fall hos mig. Då är det bara en återkoppling på det jag har gjort bra eller dålig men likväl en återkoppling. Den säger mig att jag skall ändra på något eller inte ändra i det jag gör beroende på vad jag får för resultat och då känns det inte så laddat längre. Detta har gjort skillnad för mig i mitt dagliga liv. Det innebär att jag vågar ge mig in i saker på ett mer utforskande sätt vilket är mycket befriande.

Idag gör jag saker som jag inte skulle gjort tidigare när jag såg misslyckande som något hemskt, vilket i sin tur gör att jag är mer benägen att kliva ur min egen komfortzon för att få andra resultat än vad jag tidigare fick. Så mitt råd till er alla är

Våga göra fel,våga misslyckas, det är ändå bara feedback som man kan ta till sig för att slutligen lyckas med det man förutsatt sig.