Kategoriarkiv: Ansvar

Vem packar din fallskärm?

Ibland kan det vara bra att fundera på vem man har nära och litar på. Verkligen litar på. I ett samtal jag hade idag kom det upp en härlig metafor som man kan använda sig av.

Tänk dig att du skall hoppa fallskärm. Du har aldrig gjort det och du skall be någon av dina vänner eller familj att packa din fallskärm. Vi förutsätter att den som skall göra det inte har någon som helst erfarenhet av det. Vem skulle du välja? Fundera på det en stund….

Jag kan säga att det händer spännande saker i mitt huvud när jag börjar fundera på det.

På samma våglängd!

Har du tänkt på att du finns i flera olika grupp sammanhang? Det kan vara i en idrottsklubb, arbete, förening, vänner, släkt eller egentligen vilken gruppering som helst. broken1Har du någon gång funderat på hur det påverkar dig? Vilka värderingar tar du med dig in i gruppen? och vilka får du med dig? Är du nöjd med dom? Eller är det så att du gör det för att du alltid har gjort det, eller att du inte kan lämna gruppen av olika anlednigar. (kan vara svårt att läman en släkt). 

Jag har idag tagit ett beslut om att lämna en grupp som jag inte känner delar mina visioner, mål och värderingar. Det kommer alldeles säkert att skapa problem för gruppen, och alla kommer inte att krama mig för att önska mig lycka till. Tvärtom så är jag säker på att det kommer att bli en del gnissel och en eller annan bitsk kommentar. Men! Jag ställde mig en fråga som jag kände var så avgörande att jag bara bestämde mig för att här skall jag inte vara. Frågan var: Vad får jag ut av det här? När jag hade funderat ett tag på detta så kom jag fram till att jag upplever att jag ger betydligt mer än jag får. Då menar jag inte att jag gör det för att jag skall få något tillbaka. I det här fallet är jag beredd att slita hur mycket som helst för att gruppen skall nå sina mål, problemet är bara det, att alla är inte på samma våglängd. Det är bara att inse att vi har olika syn och värderingar som på ett så väsentligt sätt skiljer sig från varandra att det helt enkelt inte är någon idé att försöka få ihop det. Vissa människor väljer att se fel och brister och klaga på andra utan att själv bidra. 

Detta svider i mig lite eftersom jag är övertygad om att vi kunde uträttat underverk om vi alla gått åt samma håll. Det är aldrig enkelt att fatta sådana här beslut men det finns en sak som jag lärt mig genom åren och det är att om jag inte är sann mot mig själv så kommer jag inte vara det mot någon annan heller, och det är viktigt för mig.

Efter en snabb enkät med ett par människor i min omgivning så upptäckte jag att det är inte helt ovanligt att man lever och verkar i sammanhang eller grupper som man själv inte riktigt är bekväm med. Om man nu är genomsnittet av dom människorna man umgås med hur påverkar det då ens person om man är där man inte vill vara? Inte så bra skulle jag tro. Det är svårt jag vet och ibland har man inte något val, men har man det och inte trivs, var sann mot dig själv och gör något annat. Det tjänar alla på. 

Ha det bäst 

Peter

Klok eller bara gammal?

Ibland händer saker i livet som gör att man stannar upp tänker, vad har hänt nu? har jag utvecklats? 

För ett par dagar sedan blev jag uppringd av en person som undrade om han fick bolla ett par saker med mig. Saken är den att personen i fråga finns i ett sammanhang wisedär jag inte längre är verksam och jag känner knappt personen i fråga (vi vet vilka vi är) . Nyfiken som man är så svarade jag lite så där tveksamt men ändå  – Ja det går väl bra… Sedan fick jag en problem bild uppmålad för mig och olika tänkbara lösningar. Efter ett par frågor för att försäkra mig om att jag uppfattat saken rätt svarade jag helt sanningsenligt vad jag tyckte och vilka lösningar jag tyckte var bäst. Personen blev uppenbart nöjd med mitt svar och ville snabbt avsluta samtalet. Eftersom jag var lite förvånad över varför jag blivit uppringd så var jag snabb med att fråga varför han ringde mig i detta ärende, och framför allt eftersom beslutet var av en sådan dignitet. (det var inget lätt beslut han skulle ta det vill jag lova).

Då svarar han – Jag tycker du har en sund och klok inställning och jag kände att du var rätt man att fråga om råd.

Efter att vi lagt på satt jag och tittade tomt ut i luften och undrade vad detta kom ifrån? Är det så att jag har utvecklats och gått och blivit klok? Är det för att jag börjar bli gammal? Jag menar 43 år skojar man ju inte bort eller hur 😉  När har han fått den uppfattningen om mig? 

Nu har jag funderat ett par dagar och det känns som det är min tur att ringa honom och få svar på mina frågor, om inte annat så skulle det vara kul och höra vad det hela landade i till slut. 

Min insikt som jag fick från den här historien och som jag vill dela med mig är att man skall tänka på att även om man inte pratar direkt med alla människor så kan man inte alltid vara säker på att det inte finns folk som hör vad man säger. Tänk om jag hade snackat en massa ”goja” när den här personen smög omkring och undrade vad jag pratade om. När jag nu funderar på det så lyssnar jag själv på vad andra säger även om jag inte är med i samtalet direkt. Detta kan ju få förödande konskvenser om man säger fel saker när fel öron är på plats. Usch, det vill jag inte tänka på 🙂 

Så mitt råd är var vaksam på vad din tunga gör, och var den gör det 😉

En känsla av frustration

har idag börjat krypa på mig…vikt-support

Ni som läser min blogg återkommande kanske kommer i håg mitt inlägg om att vara noga med sina tankar. Är det då en känsla eller är det mina tankar? Jo nu skall jag berätta en stor upptäckt: min känsla av frustration kommer från mina tankar om var jag är idag. Alltså mina tankar eller min analys av det jag har gjort den senaste tiden har skapat en känsla av frustration. Under en tid nu har jag varit ute och pratat med en massa folk om möjligheterna för mig att börja jobba som coach. Jag har sökt en del jobb samtidigt som jag jobbar med att starta upp en egen firma för att få hålla på med det jag brinner för mest av allt, nämligen att se till att andra människors talanger och möjligheter kommer till användning och skapar växt för varje enskild person som är villig att växa. 

Nu är det ju så att när man gör det som jag har gjort och varit ute sålt mig själv och man inte får några direkta resultat som man kan ta på så innfinner sig tankar och tvivel. Jag kanske inte skall göra det här? Vem tror jag att jag är? Vad gör jag för fel? Osv. Vad man då måste komma ihåg är att saker tar tid, man sår frön och man vattnar och en vacker dag så växer det upp vackra blommor ur jorden. Min frustration kommer från att jag vill att det skall hända NU. Fast jag innerst inne vet att det fungerar inte så, saker tar tid. Jag och en kompis myntade för många år sedan ett uttryck som vi trodde vi var ensamma om men som sedan har visat sig finnas i en del sammanhang. Dom 3 T:na Ting Tar Tid och det är okej. 

Jag är väldigt glad för att jag kom på mig själv med att mina känslor grundar sig i mina tankar om mitt resultat eller brist på resultat i detta fallet. Detta gör ju att jag kan ändra på mina tankar, rycka på axlarna och säga till mig själv att herrgud, det är ju bara dom 3 T:na. Detta gör ju också att jag har makten att ändra min känsla av frustration genom att tänka andra tankar. Vilket jag skall göra nu. 

 

Ha det bästa alla och kämpa på 🙂

Ansvar i kommunikation

Nu måste jag bara kolla upp hur ni ser på det här med kommunikation. jag är just nu grymt frustrerad ja till och med irriterad ptelefonå att folk inte hör av sig när dom säger att dom skall. Här kommer mitt senaste exempel: Jag var i kontakt med en person på ett företag i tisdags i förra veckan i ett ärende som intresserar oss båda två. Personen meddelar mig att japp vi/jag återkommer på fredag. Jätte bra vi har en överenskommelse vi rör oss framåt. Fredagen kommer och personen hör av sig… INTE. Jag ringer på måndag och möts av en telefonsvarare, jag talar då om mitt ärende att vi skulle haft kontakt på fredagen men jag har inte hört något ifrån personen. efter ytterligare ett snack med personens svarare samt växelpersonal på företaget som intygade att personen arbetar. Jag har idag givit upp och skiter idet. 

I min värld fungerar kommunikation mellan oss människor på följande sätt. Kalla det en tyst överenskommels eller vad ni vill. 

Mobiltelefoni och vanlig 

1. Någon ringer till mig men jag kan inte svara, personen talar in ett meddelande på min svarare.

Min tolkning jag ringer tillbaka så fort jag lyssnat på mitt meddelande

2. Någon ringer till mig jag kan inte svara men personen talar inte in något meddelande.

Min tolkning det var inte viktigt jag behöver inte ringa tillbaka 

Muntliga överenskommelser

1. Någon ber mig om en uppgift information etc. som jag inte kan återge i befintligt samtal men lovar att kolla upp och återkomma en bestämd dag.  

Jag ringer tillbaka den avtalade dagen oavsett om jag har den ombedda informationen eller ej

2. Någon ber mig om information eller att utföra en uppgift som jag senare upptacker att jag inte kan slutföra

Jag ringer så fort jag kommer på att jag inte kommer att slutföra uppgiften för att meddela detta

Nu har jag inte tagit upp kommunikation via mail för det är en svår avdelning, men i princip gäller samma där som i ovan nämnda situationer. 

Hur ser ni på det här med kommunikation? Skriv en kommentar och berätta, Det kanske är jag som är ute och seglar? 

Ha det bäst !

Att ge komplimanger

applauseVisst är det härligt när man får en komplimang från någon, och det är extra härligt när man får den lite så där oväntat. Något som har slagit mig in på sista tiden är dock att vi är rätt dåliga på att göra det, tala om för någon annan att dom har gjort något bra. Att uppmuntra varandra är ett fantastiskt sätt att få människor att växa, att orka lite längre, att göra det där lilla extra är inte det värt ett litet bra jobbat? 

Satt och pratade med en kompis i helgen som berättade att han hade en arbetskamrat som han tyckte var så bra på att ta kunder och alltid se till att dom var nöjda. Vad roligt sade jag, har du sagt det till honom? Nu började ett visst ålande framträda hos min vän. han svarade

– Ehh.. njae… det vet han nog

– Hur kan han veta det? 

– Jag tror att jag har sagt det vid något tillfälle eller så har någon annan säkert gjort det.

??? Hallå! Är det svårt att säga till honom att han gör ett bra jobb? Att han hanterar kunderna på ett bra sätt så att dom alltid är nöjda. Gör det något om du säger det igen om du inte ens kommer ihåg att du gjort det? 

– Man vill ju inte att han skall bli kaxig fick jag tillsvar då. 

Detta fick mig att fundera på andra personer i min omgivning, är vi dåliga på att ge komplimanger? Och varför då? För att vi inte vill att någon skall bli kaxig? 

Vid närmare eftertanke så kunde jag inte komma ihåg när jag fick beröm eller en komplimang senast, kan ju vara så att jag aldrig gör något bra i och för sig, eller tillräckligt bra för att berömmas. Jag skall spana på andra denna veckan för att se eller rättare sagt höra om vi är dåliga på att ge varandra komplimanger eller beröm. jag kanske är dålig på det själv? Jag vet inte om jag skall vara ärlig men om så är fallet så måste jag skärpa mig genast. Är det någon som har en annan uppfattning? Låt mig få veta.

Om du känner någon som kämpar på och gör bra ifrån sig oavsett var det är hemma, jobbet på fritiden eller var som helst, Ge dom beröm idag eller senast i morgon.

BlogRankers.com Bloggtoppen.se Toppen - topplista för bloggar Surfguiden – Sveriges bästa surfkatalog

Inlägg på spaning

Måste bara ge er länken till ett inlägg som spaning har gjort om att ta ett eget ansvar i sitt liv. Det är ett mycket tänkvärt inlägg som ni hittar här

Behöver ni uppmuntran eller ett gott skratt så kan jag tipsa om stackars geten på babyjesus blogg jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. 🙂 

BlogRankers.com


Bloggtoppen.se