Ursäkt i en inre dialog

En fortsättning på mitt förra inlägg om Den inre dialogen

Jag har på senare tid börjat vara mer vaksam på mina ursäkter, då menar jag inte att man gör något dumt och ber om ursäkt, utan vad jag gömmer mig bakom för ursäkter.Ursäkt i den inre dialogen Vad är det för saker som jag inte gör eller undviker för att det är obekvämt ? Som till exempel häromdagen regnade det ganska häftigt och det var dags att gå ut på ett löp pass. Oj, vad jag hittade på saker att göra för att slippa ta mig ut i regnet och kylan för att ta ett varv. Jag kände efter om jag inte hade lite ont i mina knän ändå, dom har ju strulat lite, kanske är det bättre att vänta tills jag har köpt nya löparskor. Jag höll på ganska länge tills jag ändrade mitt sätt att tänka. Det är faktiskt så att jag mår bättre när jag springer. Det rensar hjärnan, man får friskluft, blir pigg i kroppen och en massa andra positiva saker. Man kan säga att jag lade mina ursäkter år sidan och bara gjorde det. Gissa om det kändes skönt efter det.

Hela den processen fick mig att börja fundera på hur många gånger jag faktiskt undviker saker för att det är lite obekvämt och hittar på en massa ursäkter. Hur vanligt är det inte att vi alla gör det, och är vi ens medvetna om att vi gör det? Nä, jag tror inte det. Det blir som ett inlärt beteende något som man bara gör utan att tänka på det. Ungefär som att cykla, man bara gör det. Att göra saker med autopilot tror jag kan vara bra i många fall men jag tror också att det ställer till det för oss i större grad. Varför? Jo jag skall ta ett exempel från min egna dialog.

Jag har länge funderat på att skriva en bok om Resan till framgång som man kan läsa här på bloggen. Tanken som jag har haft är att jag på det sättet kan lägga in lite övningar och ge exempel. Helt enkelt skriva lite bredare för att skapa en bättre förståelse för tankesättet som jag tror stenhårt på. Till saken hör ju då att jag har aldrig skrivit någon bok och har ingen aning om hur man strukturerar upp det.

Så här kan min dialog låta:

– Om jag skulle skriva en bok om Resan till framgång?

– Men du kan väl inte skriva en bok? (ursäkt)

– Nä det är klart! det är ju svårt att göra det (ursäkt hur kan jag veta det när jag aldrig har gjort det?)

– Sedan tar det ju jättelång tid (ursäkt hur vet jag det?)

– Det är ju jättesvårt att få en bok publicerad (ursäkt, det kanske det är? Men jag vet ju inte och det skall inte hindra mig man kan ju trycka den själv)

Jag tror att ni fattar själva dialogen som pågår inne i skallen. Det som är intressant är många av mina ursäkter är inte ens mina egna. När jag började titta på det så insåg jag att det är stor påverkan från andra människor, det är alltså inte ens mina egna sanningar som jag använder som ursäkter för att inte göra något, i detta fallet skriva en bok. Det blir ju ganska uppenbart för mig själv att mina ursäkter för att inte börja skriva är ganska vaga.  Hur ser det ut för dig? Vad har du för ursäkter som inte håller om man skärskådar dom?

Nä, nu har jag inte tid att blogga mer jag har ju en bok att skriva 🙂

Ha det bäst

Peter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s